Lägg inte för stort fokus på en enstaka varg, det rådet gav rovdjursspårare Anders Gunnarsson innan han träffade LRF-bönder i Virestad under måndagskvällen.

För mindre än två veckor sedan siktades det omstridda rovdjuret sist i kommunen.
– Vargen skapar mest debatt men vi menar att det finns så mycket annat kring rovdjursfrågorna vi kan behöva prata om, säger Anders Gunnarsson som till vardags är kopplad till länsstyrelsen i Jönköping som rovdjursspårare och besiktningsman. Det arbetet innebär ändå mycket kontakt med Kronoberg och han var i trakterna senast i början av januari för att spåra just varg och lodjur.
– Vi fick spårning på en varg. En trolig varg måste jag poängtera, det är mycket svårt för att inte säga omöjligt att fastställa helt säkert utan att vi har spillning. Men det har samlats in päls från trakten av Virestad och tillsammans med alla andra spår vi fått in under senvintern så kommer den analysen att ske till hösten.
Då går det definitivt att avgöra var vargen som siktades i trakterna av Virestad hör hemma från början. Inte minst för att kunna ge svar inför alla de rykten som säger att vargen släppts eller rymt från någon djurpark. Så väldokumenterad är den svenska vargstammens DNA, att det till och med går att säga vilket revir han stammar ifrån.
– Det är alltså fortfarande möjligt att vi har att göra med en helt annan varg än den som syntes under hösten.
Anders Gunnarsson vill lika gärna prata om lodjursstammen och där har ett ensamt lo kunnat spåras norr om Häradsbäck. Allt medan det skett en föryngring i Ljungby kommun. Där har en lo-hona och hennes ensamma unge kunnat spåras, det första dokumenterat Kronobergsfödda lodjuret.
– Även lodjuren kan röra sig över mycket stora områden precis som vargen. Honorna har ofta flera kvadratmil stora jaktmarker och vi har uppgifter om en hane i Jönköping som rörde sig över 17 kvadratmil.
För Jan Nyberg, under kvällen nyvald LRF-ordföranden i Virestadskretsen hamnade ändå det mesta av fokus på vargen. Speciellt med den senaste tidens besök.
– Inte så att vi Virestadsbor är rädda för att bli uppätna men jag personligen är tveksam till att ha vargen här. Hur ska jag med 20-30 beteshagar utspridda över två kommuner kunna rovdjurssäkra mina marker med femtrådiga elstängsel? Det går helt enkelt inte.
Och med en livskraftig vargstamm kommer också fler vargbesök. Det sticker inte Anders Gunnarsson under stol med.