Lör, 2009-03-28 09:00

- Varför kunde inte Bockaraborna tala med oss i stället för att prata illa om oss?
Saga Karlsson är en av de som under senare tid bott i Bockara och dragit samhällsbornas missnöje mot sig. Hon tycker det lilla samhällets invånare behöver tänka över hur de ser på tillvaron och agerar.
- När vi möter människor ute på samhället intresserar de sig för hundarna. Klappar om hundarna och pratar vänligt med dom. Men när de träffar andra pratar de skit om oss bakom våra ryggar.
- När de talar om oss kallas vi ”packet”. Sådant blir man arg och besviken på, men också ledsen av. De drar alla över samma kam och kan inte urskilja individer.
Saga kommer till Oskarshamns-Tidningens redaktion tillsammans med pojkvännen Kim Brobäck och mamman Ing-Marie Karlsson. De vill ge sin syn på de senaste månadernas turbulens i samhället.
- Vi har två schäferhundar, vi bodde på Vetevägen i Bockara fram till för några dagar sedan. Vi är några av personerna de retar sig på.
Saga berättar att hon kom till Bockara med sin pappa i höstas. Hon ville hjälpa honom komma ur sina alkoholproblem.
- Jag skulle vara till stöd. Han super i perioder. Tanken var att han skulle komma ifrån de han tidigare umgåtts med. Men efterhand kom det andra personer efter också och situationen blev allt oroligare. Särskilt när en individ flyttade in rasade mycket.
Husen på Vetevägen har haft många tomma lägenheter. Den ligger bredvid skolan.
- Ingen talar om att skolan och fritidsgården är instängslad och att skolbarnen retades med pappas hund som gärna vill vara med och leka.
- Vi är inga farliga personer. Vi har inte gjort något och vare sig polisen eller socialtjänsten har något att invända. Ändå håller byborna på. Även för oss är det en trygghet att polisen patrullerar samhället oftare. Och bilen är det inget större fel på än att tanklocket lossnat.
- När byutvecklingsmötet hölls i förra veckan var vi de enda som inte blev inbjudna. Dög vi inte?
Det var där allt missnöje bubblade upp. I princip hela mötet kom att handla om missnöjet med de boende på Vetevägen. Även om arrangörerna tänkt sig något helt annat. Att locka fler personer, särskilt yngre, att flytta till samhället.
Kim blir ivrig och berättar om när de tränade hundarna och lät dessa leka på en grönyta.
- Då kom en polisbil och flera bybor ville att poliserna skulle ingripa. Poliserna var jättetrevliga mot oss och tyckte vi kunde fortsätta och vara på fotbollsplanen, men det tyckte inte Bockaraborna om.
För några dagar sedan upplevde trion situationen som ohållbar.
- Vi har valt att flytta frivilligt Vi vill bo på ett lugnare ställe. Därför sökte vi och fick en annan lägenhet genom samma fastighetsbolag i en grannkommun. Däremot har alla de andra som flyttat in där fått sina hyreskontrakt uppsagda nu.
De kontrakt hyresgästerna med missbruksproblem fått är av typen "en chans att visa att de klarar ett boende".
- Men det har ju spårat ut för flera under senare tid. Så de får inte bo kvar.
Mitt i bedrövelsen skojar Saga till det.
- Vi bits inte. Inte så mycket i alla fall. Bockarabor hade lättare för att tala med hundarna än med oss...