Än så länge är mycket sig likt i den anrika byggnaden från 1903. Men alla
släktforskare sitter numera och ser på mikrofilm på Porfyrvägen.

Än så länge är mycket sig likt i den anrika byggnaden från 1903. Men alla
släktforskare sitter numera och ser på mikrofilm på Porfyrvägen. Där finns
Arkivcentrum Syd. Regionarkivet, kommunens arkiv och universitetets arkiv
och snart alltså också Landsarkivet ska samlas här. En ny byggnad är
planerad och i höst är spaden i jorden.

– Första halvåret 2012 blir det flyttning för vår del. Redan i dag finns cirka
60 procent av vårt bestånd där. Men flertalet av de anställda finns kvar på
Arkivgatan. Här finns läsesalen för forskarna och originalen av allt det
material vi arkiverar för de statliga myndigheterna, säger Landarkivets chef
Lars Jörwall.

På disken hos arkivarie Rolf Johansson utanför läsesalen står korgar med vita
handskar för stora och för lite mindre händer. När man ska titta i de gamla
böckerna måste man vara försiktig. Inget fett från händerna får förstöra de
sköra bladen.

Rolf Johansson leder oss in bland den stora samlingen av kyrkoböcker från
Skåne, Blekinge och Halland. På vägen berättar han om vilken kulturskatt
dessa böcker är och vad de kan berätta om människoöden.

Nu är arkivarien på år 1786 i Rutsbo vid Ystad och läser om den 15-årige
pojken som föddes i Afrika och nu för andra gången sålts som slav.

– Tänk om han kunde berätta, säger Rolf Johansson.

Landsarkivet är en avdelning av Riksarkivet och tar hand om allt statligt
myndighetsmaterial i de södra landskapen. Totalt handlar det om mellan 4,5
och 5 hyllmil.

Som kuriosa plockar arkivarien fram en dombok från Medelstads härad i
Blekinge. I den mastodontboken från 1827 kan man läsa om när kreaturen rev
ner stängsel och man stämde varandra.

Rolf Johansson har funnits på Landsarkivet sedan 1968.

– Klart jag är ledsen för att lämna det här huset. Men jag vet att det blir
bättre både för oss i personalen och för allmänheten när allt finns på samma
plats.