70-årige Kurt Andersson var på väg ut och växlade några ord med en granne vid trappingången.
Några minuter senare låg han svårt knivskuren utanför sin lägenhetsdörr på tredje våningen.
– Jag måste få veta varför han blev dödad, säger hans närmaste väninna.

Omkring 10.10 i söndags förmiddag mötte en granne och hennes son Kurt Andersson utanför trappingången på Vintervägen.
Efter att de pratat en kort stund med varandra började han gå mot centrum som han brukade göra under sin dagliga förmiddagspromenad, berättar hon.
Grannen följde med sin son till en parkeringsplats i närheten och återvände sedan till sin bostad på bottenvåningen.
– Då såg jag aldrig honom. Men han måste ha vänt tillbaka nästan omgående, säger hon.
10.27 fick polisen larm om att Kurt Andersson är skadad. Det var han själv som ringer larmnumret.
– Det är förbryllande. Jag hörde ingenting, säger grannen som insåg allvaret först när hon såg ambulansen.
Vad som hänt under den här korta stunden, från att de pratades vid till att Kurt Andersson blev knivmördad, är fortfarande ett stort frågetecken.
– Jag är chockad och så ledsen. I natt kunde jag inte sova, säger väninnan som är en av dem som stod honom allra närmast och som var med och identifierade honom.
Ingen i hans närmaste bekantskapskrets eller någon av hans två bröder har hört talas om att han och den 34-åriga kvinna, som misstänks för mordet, skulle ha haft någon kontakt med varandra sedan tidigare.
Alla säger att det borde de ha känt till. Ingen tror att han levde ett dubbelliv, att han hade ett hemligt liv vid sidan om.
– Nej, nej, han kunde inte vara tyst. Det skulle vara en stor överraskning om de haft någon kontakt, säger väninnan.
Hon är 43 år och berättar att hon brukade kalla Kurt Andersson för pappa.
– Därför att han var snäll som min egen pappa, förklarar hon.
De har känt varandra i drygt 20 år. När de träffades hade hon just flyttat till Sverige från ett annat land.
– För kärlekens skull. Jag hade träffat en svensk man.
Kurt Andersson blev en av de första hon lärde känna i sitt nya hemland. Och de har hållit kontakten hela tiden.
– Han har hjälpt mig jättemycket. Med allt.
Hon håller just på att flytta ifrån villan som hon bor i och visar ett par lampor som hon ska ta med sig.
– Titta, de här har jag fått av Kurt.
Han skulle hjälpa henne med flytten efter påskhelgen. Det hade kontakt senast i lördags.
Och hon var bara ett stenkast ifrån honom när han blev knivskuren på söndagsförmiddagen.
– Jag var hos en väninna och vi såg ambulanser. Men jag tänkte inte på att det kunde vara Kurt. Hade jag veta det hade jag sprungit dit. Då hade han kanske sagt något till mig. Det är så hemskt.
– Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, säger hon.