– Det här kan vara ett av de finaste ställena att vara på i?dag. Om inte i sjön, så på sjön, säger kapten Mauritz Magnusson när Thor glider ut från bryggan vid Kronobergs slottsruin.

Det är tidig lördagseftermiddag och solen speglar sig i Helgasjön.
Ovädret som senare på dagen kommer att attackera länet har ännu inte gett sig till känna och än så länge njuter de drygt 50 passagerarna av småländsk sommar när den är som bäst.
Bakom oss leker en gul-blå flagga med svart rök från ångmaskinen. Slottsruinen försvinner i fjärran. Kaptenen kan mycket väl ha rätt för naturen kring Helgasjön är svårslaget vacker från Thors reling.

Jan Broberg från Helsingborg tittar nyfiket på maskinisten som arbetar i hettan med att få upp farten. Själv är han en före detta skeppare som på 1970-talet reste jorden runt med stora tankbåtar. Han gick till sjöss för första gången som 16-åring och blev styrman tre år senare. Att han har ett stort båtintresse är tydligt och till Växjö kom han just för en tur med Thor.
– Nu när man har slutat själv är det extra kul med de här gamla båtarna. Den här har ju till och med gått i lasttrafik, säger han.
Ja, hon har varit med om mycket Thor. 122 år gammal har hon både fört last, arbetare och nu turister över Helgasjön.

Betydligt yngre är 10-årige Isac Petäjä som får ta över kaptenskepsen för en stund.
–?Ska jag styra rakt mot det vita huset, säger han och kastar en blick över axeln.



Kapten Mauritz Magnusson nickar. Isac håller händerna stadigt på ratten. Han styr lite grand, eller plockar pinn som det heter på båtspråk, mest för känslans skull. Lite åt höger, lite åt vänster och så rakt fram igen.
När vi närmar oss Åby tar Mauritz över. Sakta glider vi in i slussen och bakom oss kämpar slussvakterna med att stänga dörren. Slussen fylls med vatten och vi stiger. Strax är vi tillbaka på markhöjd igen. Fast med en markant skillnad – Skavenässjön ligger 2,5 meter högre upp.
Vi glider vidare, sjön kantas av gula och vita näckrosor som vilar på ytan.



Längst bak i ångaren sitter Amanda Dennis från södra England. Kärleken förde hennes farbror till Växjö för 40 år sedan och först i år har hon och hennes pappa kommit över för att hälsa på. Något som genast slog henne med Småland var lugnet.
– Och utrymmet. Landskapet är helt fantastiskt. Jämfört med England så finns det så mycket mer plats här, säger hon.
Hur hamnade hon då på ångaren Thor? Jo, det var farbror Geoffery Dennis som föreslog turen.
– Jag tänkte att det är ett måste att se för den som aldrig har varit här förut, förklarar han.