Efter sommarjobbet i fjol har Morgan Jonsson och Jimmy Wilhelmsson som så många andra ungdomar gått arbetslösa. – Det är klart att man förväntat sig mer av jobbgarantin, säger Jimmy.

De tog båda studenten förra sommaren, men på helt olika utbildningar. Morgan gick ut byggprogrammet på i hopp om att bli snickare, Jimmy gick IT-programmet på John Bauergymnasiet.
Efter sommarjobben väntade arbetslösheten. I nio månader har de gått i stort sett sysslolösa.
– Det är inte mycket man gör, men jag har försökt hjälpa till lite hemma, säger Morgan med en suck.



Förra sommaren fick han fortsätta på sin praktikplats från skolan och jobbade på Vöfab några månader. Jimmy fick sommarjobb på sin gamla skola med att serva elevdatorerna. Samma jobb har han fått i år. Men däremellan har det varit tunnsått med arbete, trots att han sökt i stort sett allt som funnits.
– Jag har faktiskt ryckt in som fritidsledare en kväll, säger han med ett skratt.
Morgan har inte lyckats få något nytt sommarjobb i år, trots att han sökt allt möjligt.
– Helst vill jag jobba i byggbranschen, men ingen tar in en snickarlärlig i dessa tider.



Båda anmälde sig till arbetsförmedlingen så fort sommarjobbet tog slut i fjol. Efter tre månader kan man skrivas in i jobb- och utvecklingsgarantin och få en liten ersättning per dag. För Morgan funkade det direkt efter tre månader. Men Jimmy fick vänta ända till i slutet av april. Varför vet han inte.
För att vara berättigad till ersättning måste man komma på de träffar arbetsförmedlingen kallar till.
– Men jag har aldrig blivit kallad. Jag har förstås varit på arbetsförmedlingen många gånger, men det är på eget initiativ, berättar Morgan.
Jobbgarantin har ännu inte lett till något för Jimmys del. Även om han sökt väldigt brett och är beredd att ta i stort sett vilket jobb som helst så hoppas han fortfarande att hitta ett som nätverkstekniker, det är det han kan.



Morgan har genom Arbetsförmedlingen fått gå en utbildning för att bli behörig att arbeta på hög höjd, över nio meter. I en månad gick han på Lernia, sen stod det klart för honom att den kursen bara gav behörighet för arbete under nio meter, en behörighet han redan hade från gymnasiet.
– Om man ska få jobba över nio meter måste man gå en utbildning i Göteborg. Jag hoppas jag får göra det snart, men jag har inget hört från Arbetsförmedlingen, säger Morgan.
En sådan utbildning skulle öka hans möjligheter att få jobb – och framför allt att behålla ett jobb, anser han.



Kursen på Lernia höll honom åtminstone sysselsatt och efteråt hoppades Morgan få en praktikplats. Men så blev det inte.
– En praktikplats skulle göra mycket. Då hade man haft något att göra som man får ut något av. Och dessutom fått referenser, det är det man saknar när man precis gått ut skolan.
För att få en praktikplats krävs egna kontakter, tror Morgan.
Just via egna kontakter lyckades Rasmus Svensson ordna en praktikplats. Han gick också ut gymnasiet i fjol, från energiprogrammet. Efter ett par kortare anställningar gick han arbetslös en tid, innan han själv ordnade en praktikplats inom sin bransch.



– Men då fick jag vänta en månad med att börja på praktiken. Jag var tvungen att vara arbetslös tre månader först.
Det är först efter tre månaders arbetslöshet man kan få arbetspraktik inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin.
I dag är Rasmus både lättad och glad över att ha ett praktikjobb att gå till, trots att han inte får någon lön utan bara aktivitetsersättning på 134 kronor om dagen. Arbetet ökar hans möjligheter att bli behörig rörmokare.
– Det är verkligen skönt. Det är inte roligt att bara gå och dra.