Den värmländske tonsättaren Albert Schnelzer sitter i ett litet arbetsrum på Kungsholmen i Stockholm.
Rummet innehåller: Ett el-piano, ett par hörlurar, en dator med stora skärmar, affischer på väggarna, en bokhylla med böcker om musik, några pärmar och många nothäften.
I rummet finns det plats också för ett litet bord och ett par stolar.
Det är där vi sitter och diskuterar varför viss klassisk musik är lättare att ta till sig än annan klassisk musik.
Albert Schnelzers kompositioner, för orkester, stråkkvartett och soloinstrument, tillhör den kategori konstmusik som går rakt in i hjärtat.
Hans musik är lätt att ta till sig.
– Grundtanken med mina kompositioner, säger han, det är att jag verkligen vill nå lyssnarna.
Han har lyckats med det.