Svenska ESS och MaxIV, tyska PETRA och XFEL. Tillsammans utgör de
forskningsinvesteringar på drygt 30 miljarder kronor.

Nu ska de fyra anläggningarna knytas samman till en ”vetenskapskorridor”
mellan Lund, Köpenhamn och Hamburg. De fyra planerade
forskningsanläggningarna är alla avsedda för materialvetenskap. De jobbar
dock med skilda tekniker och kan alltså komplettera varandra.

Men det kräver nya lösningar. Samordning av inköp, modeller för utbyte av
studenter och forskare, principer för hur de attraktiva anläggningarna ska
kunna användas.

– Ett av Europas problem är fragmentariseringen i 27 länder. Vi har 27 olika
legala system, 27 olika innovationssystem och så vidare. Ska vi kunna
konkurrera med USA och jättarna i Asien krävs det att vi samarbetar, säger
Bengt Streijffert.

Det som går under namnet ”Vetenskapskorridoren” eller Science Corridor är ett
sådant försök. Under 2009 har representanter från framför allt Lunds
universitet och Deutsches Elektronen-Synchrotron (DESY) träffats och den 25
november skrevs ett första samarbetsavtal under.

– Vår del av Europa skulle kunna bli 2000-talets Silicon Valley, säger Lars
Montelius, professor i fysik och chef för Öresundsuniversitetet.
Vetenskapskorridoren är ett första steg att kunna realisera detta.

Lund och Hamburg blir de tyngsta delarna i korridoren – men även andra aktörer
är välkomna. Redan finns Chalmers med, liksom delar av Oslo universitet.
Ytterligare en boost är en planerad bro mellan Rødby och Puttgarten.

Bengt Streijffert, som fungerat som projektledare, ser korridoren som en
”organisatorisk ram” för att underlätta konktakterna mellan lärosätena.

– Det kan handla om att underlätta för forskare som vill komma till Lund att
hitta bostad, att komma överens om investeringar så att man inte köper samma
instrument.

– Forskare och studenter ska också få tillgång till hela detta utsträckta
campusområde som nu bildas, säger Lars Montelius.

Först ut är planerna på en gemensam forskarskola och ett sommaruniversitet.
Under vintern ska också inbjudningar gå ut till flera lärosäten – däribland
Stockholm och Uppsala.

– Kan vi skapa en större bas, kan vi också skapa en större specialisering.
Varje del kan göra det den är bäst på.

Samarbetsplanerna inkluderar dock inte bara forskning. Även utbildning ska
kunna delas mellan Tyskland och Sverige. För företag kan det handla om att
kunna ta alla de olika anläggningarnas olika tekniker i anspråk. I såväl
Hamburg som Göteborg finns tung fordonsindustri som Airbus och Volvo. Likaså
är läkemedelsindustrin stark i regionen. Att bygga upp samarbetsformer som
Vetenskapskorridoren är inte på långt när så dyrt som att bygga stora
forskningsanläggningar.

Dessutom finns det flera tänkbara finansieringar – framför allt EU:s medel för
regional utveckling.

– Vi förbereder just nu en ansökan om en-två miljoner euro ur EU:s
Östersjöprogram. Det är en början, säger Lars Montelius.

Massiva investeringar i infrastruktur och forskning

Sammanlänkandet av Skåne, Danmark och Nordtyskland har de senaste åren
accelererat. Främst har det handlat om infrastruktur – Öresundsbron och
Stora Bält-bron. Runt hörnet väntar Citytunneln och en fast förbindelse över
Fehrmarn Bält.

Även tunneln under Hallandsås kan ses som ett led i att knyta regionens delar
närmare varandra. Tillsammans räknas investeringarna i hundratals miljarder
kronor.

De fyra forskningsanläggningar som nu planeras – två i Hamburg och två i Lund,
innebär ytterligare investeringar på cirka 32 miljarder svenska kronor –
allt inom materialvetenskaplig forskning.