Under 74 år ingick Sölvesborg i det svenska glasriket och 100 000-tals turister besökte hyttan.
I går kväll fick en fullsatt konsthall en inblick i den glansfyllda eran.

Historieintresserade Bertil Lindrups känsla för glas väcktes när han för många år sedan kom att bo granne med Harry Persson, som arbetat 48 år på glasbruket. Vänskapen resulterade så småningom i en bok om den lokala glastillverkningen, och i går vallfärdade folk till konsthallen för att få sig ett stycke lokal näringslivshistoria till livs. Huvudpersonen själv var inte förvånad över uppslutningen.
– Sölvesborgarna är oerhört intresserade av gammalt, konstaterade han.
Berättelsen om Sölvesborgs glasbruk rymmer såväl katastrofer och konkurser som gyllene högkonjunkturer. 1920 brann det ner till grunden, men redan året efter kunde det återinvigas. På den tiden var Ramlösa brunn den största kunden och några år senare blev bruket leverantör av medicinflaskor till tyska armén.
Ett par årtionden senare hade bruket blivit en turistmagnet av rang. Ägaren fick de anställda att arbeta extra på helgerna och folk kom från när och fjärran för att se glasblåsarna i aktion. Ofta spelade även lokala orkestrar i lokalen. Under rekordåret noterades 100 000 besökare.
Men som så många gånger förr väntade hårdare tider och 1970 släcktes ugnarna för gott.