Regeringen ville förändra. Snabbt. 1,8 miljarder veks åt den viktigaste
forskningen.

LUND. När regeringen hösten 2008 presenterade sin politik för en stärkt svensk
forskning var orden stora. ”Den största förändringen av finanseringssystemet
på 60 år”, sade forskningsminister Lars Leijonborg.

Pengarna – totalt 1,8 miljarder extra under fem år – styrdes till tjugo
områden av största betydelse för Sverige. Att områden pekades ut så tydligt
var en nyhet. Regeringen anklagades till och med för överdriven
detaljstyrning. I kölvattet av de senaste dagarnas forskarbråk i Lund kommer
motsatt kritik: att regeringen hade för bråttom.

– Å ena sidan bad man forskarna formulera ansökningar. Å andra gav man
lärosätena uppfattningen att de skulle få förstärkningar av fakultetsmedlen,
säger Anders Axelsson.

– Det som händer i Lund sätter fingret på vad som är nytt och spännande men
också osäkert i detta, säger Vetenskapsrådets generaldirektör Pär Omling.

När ansökningarna skrevs i expressfart våren 2009 trodde forskarna att de
skulle få behålla eventuella pengar i sina projekt. Universitetsledningen i
Lund utgick å sin sida från att de nu skulle få en efterlängtad, riktad
förstärkning av budgeten. Gunilla Jönson, tidigare LTH-rektor ledde arbetet
med ansökningarna.

– Det var klart från start att koordinatorerna [läs: forskargrupperna] skulle
direkt ha hälften av eventuella medel. Andra hälften skulle disponeras av
ledningen för satsning inom det strategiska området.

Kommunicerandet av 50/50-principen var dock inte tydligare än att fyra
koordinatorer missade den helt. När principen den 18 december stadfästes i
ett rektorsbeslut var kollisionen ett faktum. Till dags dato har en
medicinsk forskargrupp helt lämnat satsningen. Ytterligare tre är starkt
kritiska.

Såväl rektor Per Eriksson som medicinska fakultetens dekan Bo Ahrén har de
senaste dagarna framställt likadelningen av pengarna som både självklar och
i harmoni med regeringens avsikt. Verkligheten är mer komplex.

– Det finns inte något i forskningspropositionen som säger att det är just de
forskare som nämns i ansökan som ska ha pengarna. Men i verkligheten kan det
inte bli tal om något annat, säger Pär Omling.

Olika högskolor har dessutom valt olika väg. På Karolinska institutet (KI) går
pengarna direkt till den ansökande forskargruppen.

– Jag var huvudskribent för epidemiologi, alltså är det via mig som resurserna
ska fördelas. Det har varit ett smidigt samförstånd hos oss, säger Tracy
Pedersen, prodekanus för forskning vid KI.

På LTH i Lund är fördelningen inte avgjord. Men att likt medicinska fakulteten
trumfa igenom en 50/50-fördelning för nanoveteskap eller IT är inte aktuellt.

– Vi är väldigt lyhörda för hur forskningssituationen är, säger Anders
Axelsson.