Det fackliga engagemanget läggs på hyllan och får ge plats för lata dagar i solen. Efter 46 år inom polisen går Hans Björkman i pension och flyttar till Thailand.

Det är efter EU-mötet i Växjö i höst som Hans Björkman och hans fru lämnar Växjö för den thailändska landsbygden. Men redan i januari åkte de ner och flyttade in i sitt nya hus. Platsen är Huai Yang och boendet är lite av en svenskbygd med elva hus och gemensam pool.

– Fiskebyn Huai Yang är en lantlig idyll med vacker natur och milsvida stränder fria från hotell och charterturism, säger Hans Björkman.
Han anger tre skäl till flytten; klimatet, människorna och maten. Leendets land lockade med starka kryddor och behagligt tempo.
– Vi har semestrat i Thailand fem–sex gånger och pratade tillslut om att det kunde vara intressant att flytta dit.
Hans Björkman och hans fru har även planer på att resa runt lite i Asien, men mest ska de bara slappa och njuta av livet.

De kommer dock inte att lämna Sverige för gott. I Växjö finns deras fyra barn och sju barnbarn och somrarna tänker de tillbringa vid sitt torp på Öland.
Hans Björkman ser fram emot pensionen men tror sig inte kunna släppa taget om polisyrket helt och hållet.
– Jag kommer att ha ett fortsatt intresse av att följa utvecklingen inom polisen. Men det kan man ju göra varifrån som helst, säger han.

Hans Björkman blev polis i unga år. Efter att ha gjort lumpen i förtid och avklarat fem månaders polisutbildning, var han färdig för jobb vid 19 års ålder.
– Då var myndighetsåldern 21 i Sverige, så jag fick sätta folk i finkan men jag fick inte köpa sprit, säger han och ler.

Redan efter ett år i yrket blev han fackligt engagerad som arbetsplats­ombud. Att det blev så föll sig naturligt.
–?Har man ett intresse för att förändra och förbättra så engagerar man sig. Det börjar kanske med att man tar hand om en kaffekassa och så rullar det bara på, säger han.

Under Hans Björkmans dryga fyrtio år i facket har det hänt en hel del förändringar.
–?Från början var det mest arbetsgivaren som bestämde och man var mer eller mindre livegen, säger han.
Han berättar vidare att det på 70-talet skedde en demokratisering av arbetsplatsen. Medbestämmandelagen medförde att en förhandlingskultur uppstod. På 2000-talet påbörjades en övergång mot en samverkanskultur.
–?Under förhandlingskulturen kämpade parterna om att övertyga varandra. Numera kommer facket in tidigare i processen och har större möjligheter att påverka. Miljön är inte lika hård och man har mer av ett gemensamt ansvar, säger han.

De viktigaste frågorna just nu gäller löner, arbetstid och arbetsmiljö. Ingångslönen för en polis ligger i dagsläget på omkring 20?000 kronor.
–?Jag tycker det är en ganska hyfsad lön om man jämför med många andra yrken. Däremot tycker jag att det är dåligt att poliser inte får OB-tillägg förrän efter klockan 22 och att ersättningen vid helg­arbete är så låg, säger Hans Björkman.
När det gäller arbetstiderna skedde nyligen en förändring.
– Tidigare hade olika myndigheter olika arbetstidsavtal men nu regleras det nationellt, fortsätter han.

En sak som ändrades vid de senaste förhandlingarna var att längre viloperioder infördes. Förut kunde en polis jobba åtta timmar, vila åtta timmar och jobba åtta timmar igen. Nu krävs elva timmars vila mellan tjänstgöringspassen.
–?Det innebär sämre ledighet. Men försämringarna på arbetstidsområdet växlades mot en unik möjlighet för poliser att gå i pension vid 61 års ålder, förklarar han.

Arbetsmiljöfrågorna handlar främst om de ökade risker som polisyrket medför.
–?Vi jobbar för att få bättre utrustning och hjälpmedel och har önskemål om att få tillgång till någon form av elchocksvapen, i likhet med många andra länders polis. Det har varit uppe till förslag men etiska rådet sa nej, berättar Hans Björkman.

Ett av Hans Björkmans bästa fackliga minnen är lönerörelsen 1989–1990 där de drev frågan om ”15?000 nu!”
– Det var facklig kamp med facklig enighet och vi gick man ur huse, berättar han.
Det stora engagemanget gav resultat och kravet gick igenom.

När det gäller hans egen karriär ser Hans Björkman förläggningen av en polisutbildningen vid Växjö universitet som sin kanske största bedrift. Han satt i Polisförbundets styrelse på den tiden och var den som tryckte på startknappen för hela processen. En stark lobbyverksamhet, som kom igång tidigt, gjorde sedan att Växjö drog det längsta strået i kampen mot städer som Linköping och Borås.
–?Att utbildningen är förlagd här har sedan varit mycket bra för vår rekrytering. Vi är ett inlandslän och hade svårt att konkurrera med kuststäder och storstäder, säger han.

Både polisyrket och det fackliga engagemanget har utgjort en väldigt stor del av Hans Björkmans liv. Och även om han nu känner att det är lagom tid att dra sig tillbaka så kommer han att sakna yrket och gemenskapen på arbetsplatsen.
– Om jag hade bott kvar i Växjö hade det inneburit uppenbara svårigheter för mig att lämna jobbet bakom mig, säger han.
”Vi har semestrat i Thailand fem-sex gånger och pratade tillslut om att det kunde vara intressant att flytta dit.” Hans Björkman