Lennart Hansson har trivts bra i sitt 47-åriga polisliv. Det innebär inte att han är okritisk.
– Många av de senaste tio årens förändringar har bara haft besparingar för ögonen, säger han.

I dag lämnar han in sin pistol, radio, skyddsmask, och övrig utrustning. Uniformen hängs undan efter nästan ett halvt sekel som polisman. I morgon är det sista dagen.
Hans yrkesval påverkades av ett socialt engagemang, kanske lite påverkat av pappans tidigare alkoholproblem.
– Jag och brorsan var inte äldre än tio. Visst gillade vi honom. Men vi ville ha en nykter farsa. Saken ställdes på sin spets när han fyllde 50. Han ändrade sig och blev nykter resten av livet, berättar Lennart Hansson som själv fyllde 65 för några månader sedan.
Han talar varmt för kamratskapen och den speciella lagkänslan inom polisen. Andra förändringar har han inte mycket till övers för.
Han är innerligt trött på att polisen inte syns tillräckligt och på slentrianmässig rapportering för att fylla kvoter, på internspråk så kallad pinnjakt. Den handlar, enligt honom, ibland mer om att uppfylla en viss mängd av till exempel ordningsböter eller alkotester för statistikens skull.
– Det tar bort lite av polisens egen kreativitet. Det kan se fint ut i siffrorna att stå på en särskild plats och göra 50 utblås, även om det inte ger en enda rattfylla. I stället hade vi kunnat använda våra kunskaper, begett oss till ett ställe upp i skogen, gjort ett blås och fångat en rattfylla, säger han.
Mer fotpatrull på gatan och mindre åka i radiobilarna är något av hans sammanfattande devis.
– Det syns ibland inte i de trygghetsmätningar som görs. Men en 16-17 åring som lägger av med brott och droger är en människa som räddas. Och som sparar miljoner åt samhället.
Lennart Hanson har själv fått se det åtskilliga gånger.