– Jag vaknar halv fem varje morgon och försöker sätta mig in i hur läget är i Iran via Twitter, Facebook och utländska TV-kanaler.

Mustafa Younesi följer sina döttrars kamp i demonstrationernas Teheran från Växjö.
Mustafa Younesi sitter vid ett bord på sin arbetsplats Macken. Men i tanken är han i sitt hemland Iran där hans två döttrar demonstrerar för folkets rättigheter på gatorna i Teheran.
– Vi ringer dem tio gånger om dagen, säger han och gömmer sitt ansikte i sina händer.
Läget i Iran är värre än någonsin, men samtidigt finns det en vilja att förändra som aldrig funnits tidigare förklarar han. Folket har fått nog av den diktatur de levt med så länge.



Det handlar egentligen inte om Mahmoud Ahmadinejad seger mot Mir-Hussein Mousavi i det iranska presidentvalet menar Mustafa. Det handlar om tillvägagångssättet, det valfusk som sägs ha ägt rum. Att folket återigen har fått sin röst tystad när de försöker protestera mot vad de tycker är ett felaktigt beslut. Och i vissa fall dödas.
– De människor som öppnar sina hem för demonstranter får hemmen sönderslagna av gardisterna, berättar Mustafa.
Det är mycket ryktesspridning som cirkulerar, som att ansvariga i valet har flytt för att de har information kring valfusket. Eller att myndigheterna stympar döda demonstranters kroppar innan de lämnar ut kropparna till de anhöriga. Rykten som sprids från gatorna i Teheran direkt ut i världen, via telefonsamtal, bloggar, Twitter, Facebook och andra sociala medier.



För det är där informationen främst kommer ifrån. Den enda fria iranska tidningen, Kalame Sabz, togs över i veckan. Så nu är det folkets egna rapporteringar som den iranska befolkningen och omvärlden får sin information ifrån.
– Det är mycket tack vare att informationen sprids så snabbt som gör att folket vågar fortsätta sina demonstrationer. Man känner sig mer trygg när omvärlden vet vad som pågår.
I sin oro är Mustafa stolt över vad som pågår i hans hemland. Att fler och fler går ut på sina tak på nätterna och ropar slagorden Gud är stor, samma ord som ropades för 30 år sedan inför den dåvarande revolutionen.

Är du inte orolig för dina döttrars liv?

– När folket fått nog blir de enade. Mina döttrars liv är inte värda mer än någon annans liv. Jag känner för Neda som sköts inför tv-kameror som om hon vore min egen dotter. Jag känner oro för det iranska folket, men vi måste fortsätta att kämpa.
Mustafa skakar på sitt huvud när han undrar över hur regimen och omvärlden kan bli förvånade över att det till slut hände. Att folket till slut sa stopp. Iran är ett av de länder i världen där det dödas flest människor. Ändå trodde ingen att tre miljoner människor skulle gå ut på gatorna och protestera.
– Vi vill ha en fri demokratisk styrning som har respekt för de mänskliga rättigheterna. Om det behövs kommer vi att fortsätta den kampen till den siste iranske medborgaren är död.