Pernilla Hansmark är ett välkänt ansikte på anrika gatuköket Meriten i Lund.

LUND.

I mer än två decennier har du serverat studenter, docenter, grovarbetare
och andra korv, mos och burgare till långt in på småtimmarna. Har du aldrig
tröttnat?

– Jo, i början kunde det vara rätt tufft när man jobbade fram till klockan tre
på mornarna och en och annan hungrig hade fått ett glas för mycket.

– Men det löste sig eftersom jag alltid varit rätt bra att slänga käft.
Dessutom gillar att prata med en massa olika människor.

När det begav sig i Lund i slutet av 80-talet myntades uttrycket: ”Pernilla
är drottning på Meriten och dit går eliten”. Har du hört den förut?

– Nej, inte den varianten. Däremot har jag hört att "eliten
kör till Meriten". Och visst har jag lärt känna nästan hur många
som helst från de flesta miljöer. Jag hittade faktiskt även min sambo genom
Meriten.

– Han levererade varor till oss och en dag behövde jag en kavaljer för en
maskerad. Jag bad min chef undersöka om den där killen kunde platsa.

– Och det gjorde han verkligen. Efter ett år hade vi villa i Veberöd, Volvo,
vovven och vår dotter Linnea. Jag hade faktiskt gett upp tanken på att få
barn.

Du var bara 17 år när du kom till Meriten. Hur startade alltsammans?


– Jag gick Handelsgymnasiet och hade lyckats få vikariat på Åhléns i Lund.
Veckan före studenten fick jag veta att vikariatet inte skulle förlängas.

– Så länge jag minns var min största dröm alltid att sitta bakom en
kassapparat. Men då sprack den alltså. Jag letade direkt efter något annat
och kunde börja på Meriten samma dag som jag tog studenten.

– Eftersom jag var så ung fick jag bara arbeta till klockan 22 den första
tiden. Sedan kunde jag ha samma tider som alla andra.

Funderade du aldrig på att fortsätta studera eller byta jobb?

– Jovisst gjorde jag det. Efter två år tyckte jag det fick vara bra och
började istället i köket på St Lars. När St Lars och lasarettet slog ihop
sina kök blev jag övertalig.

– Men eftersom jag under helgerna jobbat extra på Meriten var jag välkommen
tillbaka. På St Lars hade jag saknat både kunderna och atmosfären.

– Inför den sjukskrivning jag just avslutat kom en av alla våra stamkunder med
en bukett blommor till mig. Många är verkligen snälla och rara.

– Men numera jobbar jag bara dagtid och det känns mycket lyxigt.

Hur firar du födelsedagen?

– Jag firar inte alls eftersom jag fortfarande inte känner mig en dag äldre än
25. Men vi hade faktiskt planerat att vara i Turkiet den 23 oktober.

– Jag har varit där många gånger och älskar landet. Tyvärr satte en tredje
operation i foten stopp för resan. De senaste fyra veckorna har jag varit
sjukskriven.

– Det har varit fruktansvärt outhärdligt att gå hemma. Så minst en gång i
veckan har jag kört in till jobbet för att hälsa på arbetskamraterna. Vi är
som en enda stor familj.

Vad händer om släkt och vänner ändå vill uppvakta dig på födelsedagen?

– Något kalas hemma hos mig blir det inte. Men jag misstänker att storasyrran
Annica håller på att ordna något bus bakom min rygg. Och det accepterar jag
eftersom hon är min allra bästa vän.