Max Jönsson från Växjö ser det mest som ”en kul grej”. I dag trängs han och kompisarna i Landslaget i blåsmusik i folkmassan i Stockholm. När brudparet passerar bjuds de på en av Lill Lindfors gamla hits.

– Det är inte en överdrivet stor grej. Hela bröllopet är lite överdrivet faktiskt. Men det ska bli skoj.

Max Jönsson spelar trumpet. Det har han gjort sedan tolv år tillbaka, då någon på Kulturskolan introducerade instrumentet för honom. Han blev en av de få som fortsatte mer än en termin, och många övningstimmar och skalor har sedan dess passerat.

I dag är han 17 år och förra sommaren blev han den enda kronobergaren att komma med i Riksförbundet Unga Musikers landslag i blåsmusik. Och i eftermiddag är det alltså det kungliga bröllopet som står på uppdragslistan.

– Det är sextio pers som ska manövrera där i kortegen, så vi får se hur det går! skrattar han.

Landslaget träffas två veckor varje sommar, förra året repade de intensivt i tolv timmar om dagen, och sedan bar det i väg på tävling i Holland. Inför bröllopet har de självklart fått ut noter, men de kommer inte att öva tillsammans förrän på lördag morgon. Så vad kommer det att bjudas på där i folkmassan?

– Ganska varierad musik. Kronobergaren, Norrlands färger, Svensk flygarmarsch och andra kända marscher. Sen ska vi köra lite Abba och klassisk bröllopsmusik.

Är det uträknat vad ni ska spela när paret passerar?


– Oja! Det är bestämt på minuten. Musik ska byggas utav glädje är jag ganska säker på att vi ska spela när de åker förbi. De ville nog ha det lite mer casual tror jag, alla andra spelar så pampiga verk.

När Max inte tutar i trumpeten i någon av symfoniorkestrarna eller storbanden han också är med i så hårdpluggar han på Katedralskolan. Till hösten startar tredje ring på naturvetenskapliga programmet, och då ska han också börja i musiktillägget, mut. Ambitionen är hög – läkare är det som fascinerar – men riktigt säker är han inte.

– Att ha det som mål är ganska bra, eftersom man måste sträva efter 20.0. Och då kan man ju bli nästan vad som helst. Läkare är ett sånt yrke som känns viktigt, och som man aldrig kan bli fullärd i.

Musiken då?


– Jag är ganska säker på att jag alltid kommer att hålla på med musik. Som trumpetare är det svårt att få jobb, men att läsa på musikhögskola skulle vara jättekul. Vi pratar om att starta ett jazzband, jag och några andra i mut. Det har blivit så mycket klassisk skolning, eftersom jag började när jag var så liten. Men med trumpet kan man göra så mycket, jämfört med andra blåsinstrument.

Tröttnar du någonsin?

– Man har väl sina perioder. Men det blir aldrig tråkigt att spela.