Programledaren Frida Nilsson för "Hjärnkontoret" kan under närmaste tiden
författa på heltid.

I tv har hon obesvärat gullat med jätteråttor och vandrande pinnar, ridit på
elefanter med bravur och utan att darra på handen matat köttätande växter.
Med böckerna om den smarta lantisen Hedvig har hon satt Hardemo på kartan.
Liftande kråkor, en råtta och en bankir är några av hennes andra litterära
gestalter som på ett eller annat sätt är sprungna ur verkligheten.

Frida Nilsson bläddrar i nya boken, "Hedvig och Hardemos prinsessa",
som precis lämnat tryckpressarna. Vi befinner oss på Bokmässan i Göteborg
där hon värmer upp inför besöket i Lund om inte diskhandsken kommit i vägen.

– Jag är lite röd där, grisaröd, säger hon när hon får syn på sitt eget
ansikte på baksidan.

– Men det gör ingenting, lägger hon till och ser inte särskilt ledsen ut.

Så här i efterhand uppskattar Frida sin barndom mer än hon faktiskt gjorde när
hon var mitt uppe i den.

– Den var härlig, tycker jag nu. Jag saknar min barndom väldigt mycket. Jag
tyckte mycket om att bo på landet med alla djuren och skogen. Men då om jag
ska vara riktigt ärlig så tyckte jag nog att det var ganska tråkigt att bo
ensam och inte ha några grannar som man kunde leka med. Jag läste mycket och
tittade mycket på film.

Teater blev tidigt ett stort intresse. Första flyttlasset gick till Örebro och
där blev det mycket amatörteater. Både spela själv och undervisa
barngrupper. Genom teatern fick hon erbjudande om att skriva för barnradion.
Flera av de tidigare böckerna har börjat som radioprogram.

– Så småningom upptäckte jag att det var roligare att börja med boken och sen
hacka ner den till radio.

2005 började hon som programledare för ”Hjärnkontoret”. En ny säsong ligger
färdiginspelad och kommer till våren.

Frida Nilssons första bok om lågstadietjejen Hedvig!, är självbiografisk.

– Den handlar bara om mig och saker jag gjorde.

August Strindberg lär ha hotat sina ovänner med att de skulle dyka upp i nästa
roman, underförstått i mindre smickrande dager. Frida Nilsson kryddar
visserligen sina berättelser med personer ur verkliga livet, gamla lärare
före detta pojkvänner och goda vänner. Men porträtten är ömsinta och varma
med en stor nypa humor.

– Mina böcker är pepprade med olika detaljer ur verkligheten, men inte
nödvändigtvis sånt som jag har varit med om själv.

Verklig är i alla fall Steken i ”Hedvig och sommaren med Steken".
Han är en nära vän, Stefan, som kallades just Steken när han var liten.

– Han berättar väldigt levande om sin barndom, historier som jag inte kan
glömma och då ville jag skriva om den här killen, Steken.

Upprinnelsen till den senaste boken, "Hedvig och Hardemos prinsessa",
var ett fotografi på arbetskamratens skrivbord, ett bedårande barn med
korkskruvslockar och långa mörka ögonfransar. Frida Nilsson berömde den
vackra dottern som visade sig vara en Olle. Hedvig får möta den killen och
missförstånd uppstår. Ett spår handlar om den maktposition man kan få i
skolan bara av att vara ett par år äldre.

– Det var sån himla skillnad på hur man såg på människor då och nu. Man kunde
bli imponerad. Nuförtiden är man inte imponerad av nåt, i alla fall inte av
någon som råkar vara två år äldre.

"Jag, Dante och miljonerna" handlar om omaka vänskap och utspelar
sig på en soptipp. Bankdirektören Helge anklagas för att ha lagt beslag på
bankens pengar och blir avskedad. Mitt i eländet möter han sopornas
levnadskonstnär, råttan Dante.

Boken kom till när Frida Nilsson just hade träffat sin förre pojkvän.

– Han var en Helge, hel och ren och duktig på pengar, läste ekonomi. Dante är
jag, inte för att jag är en sopa, men jag är bohemiskt lagd, gillar böcker,
teater och att skriva. Vi var från två olika världar.

Tack vare ett stipendium från Författarfonden kan Frida Nilsson under närmaste
tiden författa på heltid, men vill inte avslöja för mycket om vad som
snurrar i huvudet.

– Det känns väldigt lyxigt och bra, men än så länge ligger projektet så pass
mycket i startgroparna att det inte går att säga om det blir en ny bok, men
jag jobbar på det i alla fall.

Något man inte kan skriva i en barnbok?

– Man måste kunna skriva om allt, men inte på vilket sätt som helst.