Cirkeln är sluten för Regina Liljedahl. Hon lämnade Liatorp i 16-årsåldern och kom tillbaka drygt tjugo år senare. –?Liatorp finns i hjärtat.

Hon är en av Liatölparna och ordförande i Medborgarhusföreningen i Liatorp. Hon beskriver sig själv som en teaterapa och skojare.
–?Fast ingen skojare som lurar människor. Utan en som gillar att ha roligt, säger hon och skrattar.
Men att bli kallad för bygdens hjälte drar hon sig lite för. Hon ser sig själv mer som en hjälpare, en person som vill ge tillbaka något till den ort som var hennes hem under barndomen.

–
?
Detta är min barndomsby, då känner jag att det är roligt att ge tillbaka genom att arbeta i föreningar, säger hon.
När Regina Liljedahl var 16 år lämnade hon Liatorp och via Tingsryd och arbete på kibbutz i Israel kom hon i 20-årsåldern till Stockholm. I sex år bodde hon i huvudstaden och under dessa år bytte hon bostad flera gångar. Till slut lämnade hon Stockholm för Uppsala där hon träffade sin blivande man. De två fick en dotter och efter några år gick flyttlasset söderut, mot Halmstad. Några år efter det att paret hade skiljt sig var det dags att packa flyttlådorna igen.

–
?
När man har barn så ändrar man sig rätt så mycket, i alla fall jag. Här visste jag hur dottern skulle ha det och få det. Jag tänker på tryggheten i en liten by. Jag trodde aldrig jag skulle hit igen, men det blev så. Det var snarare bättre än jag trodde, säger hon och ler.
Trots att det hade gått över tjugo år sedan hon bodde i Liatorp hade hon inte svårt att få ett socialt liv i byn.

–
?
Tjugo år är rätt mycket och man förändras som person, det är klart att det finns många som jag inte känner igen. Men jag är öppen som person och har haft lätt att få kontakt med nya personer. Dessutom har jag haft min far och mor och mina syskon i närheten hela tiden. Jag kände inte att det var några problem. Snarare att jag fick för mycket. Jag träffade en ny man och vi renoverade vårt hus och jag hade nytt jobb. Jag hade nog inte tid med något annat just då, säger hon.

Du har bott på flera ställen, hur ser du på rotlöshet?

– Är man trygg i sig själv kan man bo var som helst. Jag tror att det är så. Jag åkte själv till Israel när jag var 19 år för att jobba på kibbutz, jag hade aldrig suttit på ett plan. Jag åkte ner och var där i ett halvår. Där lärde jag mig massor om mig själv eller jag fick börja lite på mig själv.