Visa endast rubriker

Älgen - en nationalsymbol

Den svenska skogens största djur är en majestätisk nationalsymbol som väcker känslor. Eftertraktat högvilt för jägarna och skapare av en egen turistindustri men också ett problembarn för skogsbruket och en fara för trafikanter. I Småland där den nu ökar mest i landet håller älgens privatliv på att avslöjas.

De svenska älgarna saknar motsvarighet i världen.
Visst finns den europeiska älgen på andra håll också, till exempel i Ryssland, Finland och de baltiska länderna, och visst kan släktingarna i Kanada och Alaska nå mer imponerande mått, men ingenstans är stammen så tät som Sverige. En förklaring är avsaknaden av björn och varg i stora delar av landet.
Just nu är det i Småland älgstamman ökar mest samtidigt som den har fem, sex sötebrödsår framför sig när växtligheten på stormhyggena nått lagom beteshöjd. På stora ytorna med tät sly blir de dessutom svårjagade. När jägarna får ikläda sig rovdjurens roll är det med bössan stammen regleras.
Före Gudrun var Kronobergs älgstam nästan sönderskjuten. Från att det under toppåren i mitten av 1980-talet kunde fällas 4 570 älgar en säsong var avskjutningen 2005 nere i 1 237. Sedan har det sakta men säkert gått uppåt igen.
De senaste årens ökning är en följd av jägarnas handlingsplan.


Den har inneburit att det siktats mer på tillväxten, det vill säga kalvarna, att tjurar upp till sex taggar sparats och att det hållits igen på koavskjutningen. Det är med kor och kalvar stammens storlek styrs och målet är att hålla kvar relativt få men lite äldre och produktiva djur i vinterstammen.
Hur många älgar det finns i länet i dag vet ingen, men kvalificerade gissningar går ut på att vinterstammen består av omkring 5 000. Det bygger på att det finns sex älgar per 1 000 hektar landareal i länet.
Annars är det förvånande att de sydsvenska älgarna så länge kunnat hålla mycket av sina vanor hemliga. Det som varit "sanning" har ibland varit antaganden som byggt på forskning i norra Sverige.
Men nu håller vi på att komma vårt största hjortdjur lite närmare även på våra breddgrader. Med hjälp av GPS blottas deras livsmönster. 25 älgar norr om Växjö försågs i vintras med sändare och trädde in i forskningens tjänst. Det handlade om 20 hondjur och fem stora tjurar på mellan sex och 14 taggar.


Två av älgarna har dock försvunnit ur projektet. En ko med tvillingkalvar tappade sitt halsband i somras och strax före årets älgjakt, den 2 oktober, blev en märkt 10-taggare dödad i en trafikolycka på väg 30, ett par kilometer norr om Ör.
– Jag lättar alltid på gasen på vägen från Ör och norrut. Jag kan ju på datorn följa hur några av älgarna konstant uppehåller sig ett par, tre hundra meter ut från vägens båda sidor. Då vet jag dessutom att de märkta älgarna har sällskap av andra, säger Anders Hågeryd som är forskningsprogrammets lokale kontaktperson.
Redan har det visat sig en del gamla sanningar kommit på skam.
– De är tydligt att älgarna inte läst jägarnas läroböcker, säger Anders Hågeryd.
Bland annat kalvade de någon vecka tidigare än vad man trott var möjligt. Men projektet pågår under tre år och ska även klargöra om älgarna gör långa sommar- och vintervandringar som i Norrland, vad de äter under olika tider på året och mycket annat.
Allt för att få till en viltförvaltning som bygger på kunskap.
– Hittills har den älg som rört sig mest haft ett hemområde på 5 460 hektar, den som rört sig minst har hållit sig inom 780 hektar, säger Anders Hågeryd som också noterat att tjurarna under höstens brunst kan röra sig minst en mil dagen på sina friarstråt.


Trafik och älgar är en farlig kombination. Förra året inträffade 338 trafikolyckor med älg i Kronoberg och bara fram till och med augusti i år hade det skett 221, och eftersom den farligaste tiden återstår, bortsett från i maj när fjolårskalvarna stöts bort, kommer förra årets siffra med all sannolikhet att överträffas.
På många ställen har älgen fått begränsad rörelsefrihet i sitt konungarike när mil efter mil av större trafikleder genom älgfrekventa områden kantas av höga stängsel.
– Men det är inte så ovanligt att älgen ändå kommer upp vägarna. Stängsel kan ge en falsk säkerhet. Nyligen var en uppe på väg 25 genom länet, säger Anders Hågeryd
Dessutom inhägnas allt oftare planteringar av ny skog. Det har blivit enda sättet om man vill föryngra med annat än den tåliga granen. Det gäller till exempel olika lövräd, men även tallen som minskar radikalt just på grund av att älgens aptit som ser till att det som skulle växa till värdefulla timmerträd bara blir buskar.


Speciellt på försommaren har älgen smak för tallskott. Även tallens bark äts ibland. Födovalet varierar annars över årstiderna. Kvistar av barr- och lövträd, bärris, några örter som mjölke, en del gräs och vattenväxter finns på menyn. Av träden betas helst på asp, ek, rönn, sälg, björk och tall.
En vuxen älg sätter i sig uppemot 10 kilo mat per dygn vintertid och ett par, tre gånger mer på sommaren.
Utan älgen vore naturen bra torftig. Stor, högbent och värdefull på många olika sätt ger onekligen en extra dimension åt livet i skogen. Det svåra är att hitta rätt balans för en förnyar resurs som från och med i dag och nästan fyra månader framåt är lovligt villebråd.