Mimmi Ställdal var med på det allra första lägret 1928. Då var hon elva, nu är hon äldre - men fortfarande lika pigg och glad.

- Ja, så tossigt, komma med rullator på gymnastikläger, svarar Mimmi Ställdal, när hon får frågan om hon vill följa med på utflykt till det läger hon besökte som elvaåring.
Solen är gassande het och luften ligger tjock. En andaktsfull tystnad råder bortsett från skramlandet i köket där maten förbereds. Ja, de andra deltagarna har antagligen siesta nu när värmen är som tuffast. Plötsligt ljuder en trumpetfanfar, och ut strömmar barn från barackerna följt av glada skratt och rop. Nu är det sommar, Hällevikslägret firar 80 år och mitt i all rörelse finns Mimmi Ställdal. Hon minns hur det var den där första sommaren.
- Det fanns ju inga baracker, utan vi sov i tält trots att det regnade mycket, säger Mimmi Ställdal och ler.
Hon berättar att det på den tiden betraktades som lyx att vara på lägret eftersom många föräldrar behövde sina barn hemma som arbetskraft. Att få åka iväg var ett privilegium förunnat få, något som Mimmi är väldigt tacksam för.
- Mycket som hände mig under de där 14 dagarna den sommaren har betytt väldigt mycket för mig, säger Mimmi Ställdal.
1928 var det 150 barn som sov i 13 tält. Inga sovsäckar fanns utan de tillverkade egna genom att vika filtar. Lägeravgiften var 12 kronor och då ingick, precis som nu, allt.