Delia Barbaiani Ander är kanslijurist på kommunkontoret. Bara två av de 121
bäst betalda kommunala tjänstemännen är födda utanför Norden.

”Jobbet var tufft i början”

Namn:
Delia Barbaiani Ander.

Ålder: 39 år.

Ursprung: Transylvanien i Rumänien.

Arbetar: Kanslijurist på kommunkontoret.

Jag kom till Sverige för tio år sedan. Jag hade en rumänsk juristexamen och
kunde inte tänka mig att bli något annat än jurist i Sverige. Språket var
svårt i början, vissa svenska lagar är gamla och skrivna med ett gammalt
språk. Men jag hade med mig kunskaper om juridiska metoder, tänkesätt och
sätt att föra resonemang. Och det hjälpte mig. Jag tog en fil kand i EU-rätt
och handelsrätt samt en mastersexamen 2004.

I konkurrens med 164 andra sökte jag jobb på Lunds kommuns upphandlingsenhet.
Jag fick inte jobbet men fick en praktikplats. Att man erbjuder en sökande
en praktikplats har man aldrig gjort med någon annan sökande vad jag vet.
Jag tror att det kan ha att göra med min utländska bakgrund, att man var
osäker på mig. Efter anställningsintervjun sa dåvarande ekonomidirektören
”du får chansen att visa framfötterna här”. Jobbet var tufft i början, jag
var ensam kvinna och jurist bland ekonomer. Men det gick bra.

Praktiken övergick efter två månader till ett vikariat som efter en tid blev
en fast tjänst. För 1,5 år sedan blev jag tillfrågad om jag kunde börja
arbeta som kanslijurist i Rådhuset och det ville jag. Som kanslijurist
handhar jag alla sorters juridiska ärenden samt bereder ärenden till
kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Jag sitter som sekreterare i
kommunstyrelsen.

Jag tycker inte att jag blivit diskriminerad, men när jag studerade arbetade
jag samtidigt extra som tolk och då mötte jag ibland en överlägsen attityd
från vissa personer. På grund av min brytning kunde man förklara saker på
ett övertydligt sätt och fråga ”om jag förstod vad de sa”. Det där har
ändrat sig sedan jag blev jurist. Nu bemöts jag med respekt.

Min morfar började från noll men lyckades ändå doktorera i juridik i Wien och
drev advokatbyrå innan kommunisterna slängde honom i fängelse på grund av
att han var företagare och markägare. Min far, som är civilingenjör, brukar
säga att jag ärvt morfars talang. Den akademiska bakgrunden i familjen har
gett mig mycket men för att ge en rättvis bild måste jag också berätta att
jag haft många människor i Sverige omkring mig som stött mig och trott på
mig.

När det gäller mångfalden i arbetslivet vill jag säga att jag tror inte på
handlingsplaner för att uppnå förändring. Vi måste börja med oss själva;
granska oss och se våra fördomar. Utgå från människors kapacitet och vad de
kan prestera bortom etnicitet, ålder, kön eller utseende. Inte fokusera på
att de bryter. Det är attityder som måste ändras. Vi kan inte tvinga
människor utan man måste själv komma fram till att man vill ha en genuin
öppenhet gentemot andra människor”.

Berättat för Jan Samuelsson