Några ganska raka frågor till den kända krigarkungen Karl XII, på hans dödsdag
den 30 november.

Har du varit kändis länge?

– Jag var väldigt känd redan i början av 1700-talet – över hela Europa pratade
man om mig! Jag var ju en så väldigt ung kung som vunnit stora segrar. Man
pratade om mig i Paris, i Berlin, i Leipzig. Alla visste vem jag var, jag
var som er tids ... vad heter han? Björn Borg!

Ja, det började ju bra för dig. Men sedan gjorde du väl inte allting rätt –
det gick väl ganska illa där i Poltava?

– Lappri! Det är elakt förtal. Jag hade bara en förbaskad otur och jag var
omgiven av klåpare till generaler.

Okej, vi lämnar det. Du ses ju på sina håll som en symbol för nationalism
nu för tiden – vad tycker du om det?

– Jag finner det mycket underligt att jag ses som någon sorts symbol för ren
svenskhet. Kom ihåg att jag fick kritik på min tid för att jag hade många
utlänningar i min tjänst. Men rätt man på rätt plats, det var det viktiga
för mig. Inte var de kom ifrån! Minns hur väl jag kom överens med till
exempel turkarna.

Apropå det, är det sant att du tog kåldolmarna till Sverige?

– Så var det. När jag bodde i Turkiet så användes ju inte kålblad utan
vinblad. Men när jag bosatte mig i Lund så hade jag turkiska vänner med mig
som lagade denna rätt, men med kålblad. Jag vill gärna också berätta att det
var jag som tog med kaffet till Lund.

Så ett ämne som känns lite otrevligt att ta upp. Din grav ska ju öppnas
igen för en ny undersökning. Kommentar till det?

– Det är inte i min smak. Det är visserligen väldigt smickrande med
uppmärksamheten kring min person och att jag fortfarande figurerar i
pressen. Men jag upplever det som att gå allt för långt att peta i min
stackars skalle med metallinstrument. Det ser jag som en kränkning av min
integritet.