Den över tre hundra år gamla storklockan i Fredrikskyrkan har liv på sitt samvete.
En kyrkoarbetare föll 35 meter ned rakt genom golvet och krossades på kyrktrappan en julafton.

Mitt på Stortorget i Karlskrona ligger Fredrikskyrkan vars historia ligger djupt inbäddad i varje tegelsten i de väldiga valven, de nötta trappstegen upp till vinden och bucklan i storklockan i det södra tornet.
Den stora och 870 kilo tunga klockan har en alldeles speciell historia. Klockan har hängt på två ställen innan den bars upp de 103 trappstegen till Fredrikskyrkans torn.
– Tänk de här klockorna är nästan glömda, säger Inge Pettersson kyrkovaktmästare, och stannar till i trappan upp till tornrummet och pekar mot ett hål.
Redan 1683 skänkte greven Rutger von Ascheberg storklockan till Hedvig Eleonora kyrka, som låg vid hörnet av korsningen Drottninggatan och Östra Köpmansgatan, precis mitt emot Chapmanskolan.
I väntan på att Fredrikskyrkan skulle byggas hängde den sedan i en klockstapel av trä på östra delen av Stortorget, en klockstapel som revs 1757 efter att ha utbjudits på offentlig auktion.
Kyrkklockorna hade en viktig uppgift att påminna stadsborna om tiden. Det ärofyllda uppdraget att ringa in tiden varje timme mellan klockan åtta på morgonen och sju på kvällen hade ringarna.
Trappstegen upp till tornen var för många för att springa upp och ned vid varje ringning. Ringarna bodde i stället uppe på Fredrikskyrkans dragiga och kalla vind. Det fanns två små rum för ringarna och deras barn fick turas om att springa upp för att ge sina pappor mat.
Alldeles nyligen hittade kyrkopersonalen en i stort sätt intakt sko i halm och säckväv på kyrkovinden. Den ska överlämnas till Blekinge museum.
– Troligtvis hade de sådana på fötterna för att hålla värmen. Det här ska bevaras till museet. Inget har sett sådana här skor innan. Tiden har stått still här uppe. Det är helt otroligt, säger Inge Pettersson.
Ringarna hade ett hårt och långt ifrån riskfritt jobb. Den stora klockan i kyrkans södra torn har liv på sitt samvete. En av dem som dog i klockornas tjänst var Jonas Berggren. Han hade jobbat 29 år i Fredrikskyrkan när han en dag klättrade ut för att hacka bort is från luckorna i tornen när han tappade balansen.
Ringaren föll rakt ned och dog samma ögonblick han landade på kullerstenarna nedanför kyrkan. Kyrkorådet stod för kostnaden för begravningen.
Året innan stadsbranden fick en annan kyrkoarbetare sätta livet till. Det sägs att han jobbade som brandvakt och stod upp i klocktornet med en ljuslykta i handen och skrek ut tiden till stadsborna precis när klockan slog över till julafton.
Av någon anledning trampade mannen fel och föll genom en öppen lucka i golvet. Brandvakten föll hela vägen ned från tornet och krossades mot kyrkans stengolv. Han blev liggande intill ingången till kyrkan. Där låg han när kyrkobesökarna kom för att fira julottan på morgonen.
– Det måste ha varit en hemsk syn, säger Inge Pettersson.