Det var några år sedan sist. Därför var det inte så konstigt att Hasslöborna samlades i Garpahamnen i lördags. För vad låg där om inte en rejäl trålare – med Hasslö som hemmahamn.

De senaste åren har nyheter om Blekingefisket mest handlat om sålda eller skrotade fiskefartyg. Få, om ens några, ljuspunkter har funnits. Fiskarena har tvingats kämpa för sin överlevnad och mycket av den tid som borde ha gått till fiske, har gått till underhåll av båtarna som inte kunnat användas på grund av fiskestopp och annat.
Det har också synts i fiskehamnarna i Blekinge. Det har blivit allt glesare mellan båtarna och de större trålfartygen har försvunnit, det ena efter det andra. Den sista trålaren i Garpahamnen på Hasslö var Eros, som försvann för några år sedan.
Det var inte så konstigt att många Hasslöbor gick till hamnen i lördags. För i lördags sågs något väldigt saknat, en trålare. Och leendena spreds när det stod klart att den sedan i lördags dessutom har Hasslö som hemmahamn.
– Vi sa att vi måste göra det, annars ångrar vi oss resten av livet, säger Hans-Erik Hansson som köpt 26 meter långa Karlsö tillsammans med sin bror Johan och deras familjer.
Bröderna Hansson har fiskat sedan barnsben. När det började stå klart att de var på väg att köpa en ståltrålare dök både en och två domedagsprofeter upp. Men de drevs av framtidstro på fisket i största allmänhet och det kustnära östersjöfisket i synnerhet.
– Forskningsfartyg från flera länder har kommit fram till samma sak. Det finns bra med torsk igen och med bra fiskeredskap kan vi både ta vara på det och vårda återväxten, säger Johan Hansson och berättar att de kommer att byta sina trålar i mars, till en modell med ännu större maskor för att släppa genom ungfisk.
Att köpa ett fiskefartyg är inte enkelt. Familjerna Hansson hade dessbättre stöd från sin bank. Den trodde på dem. Sen var det resten; tillstånd, besiktningar, klassificering och annat som hör det hårt reglerade fisket till.
När fartyget seglats hem från Simrishamn i lördags, nyfikna besökare sagt hej då och lugnet börjat infinna sig i Garpahamnen igen, gick Hans-Erik Hansson omkring på bryggan, i byssan och hytterna. Pekade och förklarade, med ett leende som liksom inte släppte taget.