AF, Universitetsbiblioteket, Botan och fontänen som aldrig fungerade vid LTH. Universitetets
byggnader är en stor del av staden Lund.

Boken om Lunds universitetsmiljöer har kommit i ny utgåva. Den förra kom 2001
och sålde slut. En ny bok behövdes också för att så mycket nytt tillkommit.
Utöver Designcentrum har SOL (språk- och litteraturcentrum), Geocentrum och
sista etappen av BMC byggts.

– Det som jag förra gången kallade närmaste framtiden är nu historia. Nu finns
det annan framtid om hörnet med ESS och Max-laboratoriet, säger bokens
författare arkitekten Tomas Tägil.

Han beskriver utvecklingen från när universitetshusen byggdes till en vördnad
av kunskapen och då blev det pampiga palatsliknande byggnader.

– På 1950-talet började man tänka på nyttigheten. Husen och lokalerna
anpassades efter den verksamhet som skulle vara i huset. Nu har pendeln
svängt tillbaka och dagens universitetshus tar också hänsyn till upplevelsen
av och i huset, säger Tägil och tar exempel från SOL.

– Där har det medvetet byggts in mötesplatser och huset fungerar socialt för
studenter och lärare.

Den nya boken innehåller en mängd bilder av fotografen Jens Lindhe. Lars
Bygdemark har bidragit med flygfoton. Bilderna visar inte bara hus utan
också det som finns mellan husen.

Det pågår en flyttkarusell i universitetsmiljöerna och Tomas Tägil är noga med
att understryka vikten av att också de äldre byggnaderna används. Frågan om
Kungshuset i Lundagård är känslig sedan det aviserats att filosoferna ska
flytta ut.

– Min personliga uppfattning är att Kungshuset ska vara ett aktivt hus. Det är
viktigare än att bevara det exakt som det är. Ingrepp för att lösa
tillgängligheten kan accepteras, säger Tomas Tägil.

Boken Universitetsmiljöer i Lund ges ut av Lunds universitet, Akademiska hus
och Statens fastighetsverk.