Fläktfabriken, fotboll och frodiga trädgårdar. Det är några ord som kan förknippas med stadsdelen Öster. Förutom att Öster faktiskt var eget municipalsamhälle fram till 1940.

Om någon månad lämnar Jan-Åke Dahlberg sin arbetsplats för sista gången och ska som 59-åring för första gången uppsöka arbetsförmedlingen.
– Det känns lite dystert. Vi var trots allt bortåt elvahundra som jobbade här, när vi var som flest. Nu är det inte många kvar på kollektivsidan.
Jan-Åke syftar på Svenska Fläktfabrikens glansdagar, då han började som målare på 1970-talet. Fläktfabrikens etablering i Växjö 1957 blev ett lyft för hela stan - inte minst för Öster. När de nya villorna byggdes på Vildparksområdet i början av 1960-talet var de "fläktare" i vart och varannat hus. Inget företag kunde väl vara stabilare än Fläkten. När de var över tusen anställda var ungefär hälften kollektivanställda och hälften tjänstemän.



Idag ser det annorlunda ut - men det är fortfarande mycket verksamhet på gamla Fläkten. Omkring 600 personer har sin dagliga gärning här.
Tjänstemännen har blivit fler än förr - inte minst tack vare ingenjörstäta Alstoms. Det var Alstoms, Andritz och Fläkt Woods som tog över var sin del när ABB avvecklade det som var kvar av Fläkten. De finns fortfarande kvar. Måleriet, där Jan-Åke Dahlberg arbetat, togs över av Mytec, som haft full verksamhet ända tills nu. Fordonsindustrins problem i lågkonjunkturen har drabbat även Mytec och i augusti lägger man ner verksamheten i Växjö. Av sju anställda är de nu tre kvar under uppsägningstiden.
Ammi Stemberg arbetar på Andritz och har också varit med sen Fläktentiden. När verkstadsdelen lades ner runt 2000 blev det väldigt dött, tycker hon.
– Det är alltid sorgligt när något som funnits länge försvinner. Men jag tycker det har repat sig, säger Ammi Stemberg.
Utbildarna Lernia har arbetsmarknadsutbildningar i Fläktens gamla lokaler. Bortåt 80 personer håller till här. Andra nya verksamheter är på väg in. I verkstadslokalerna förbereder företaget Atech ny produktion. Så visst finns det hopp - även om naturen naggar i kanterna och skjuter björk och sly genom asfalten där trafiken inte längre är så tät.



Ett stenkast från Fläkten, på Parkvägen, bodde i många år fotbollsfamiljen Svensson. Fotbollslaget och legendaren Stig Svensson var visserligen knutna till Öster, men det är länge sedan stadsdelen kunde göra anspråk laget.
Osters IF, modernt stavat utan prickar över ö, bildades 1930. Öster-pappan Stig spelade själv i laget när föreningen var nybildad. De höll till på Lutavallen vid Kvarnhagen och de 15 grabbarna i laget fick cykla till bortamatcherna. 1937 vann Öster sin första serie, Smålandsseriens division två Växjögruppen. Stig spelade fortfarande i laget men fick snart ge upp på grund av skada.
Men det är kanske inte för sitt eget fotbollsspel Stig Svensson blivit en legend, utan för sin blick för talanger och sitt sätt att bygga upp föreningen till ett storlag, med svenska mått mätt.



Vid den tiden som Östers IF bildades var stadsdelen Öster eget municipalsamhälle, med egen styrelse. Därmed markerades att området inte längre var att betrakta som landsbygd utan en tätort med samma regler som för stad och köping. Historiskt var staden reserverad för borgerskapets köpmän och hantverkare och för att bo där krävdes kapital. Småfolket fick stanna utanför stadstullarna. Mellan 1920 och 1940 var Växjö Östregård eget municipalsamhälle, innan det införlivades med Växjö stad.
Ingelstadsvägen - den gamla sträckningen - får bilda gräns för stadsdelen Öster. Sigfridsområdet, där så många Österbor haft sin utkomst som sjukvårdare, inkluderas i stadsdelen, liksom biskopens Östrabo. Herrgården Östregård på Staglaberget finns inte längre kvar, men namnet lever fortfarande i form av både skola, backe och gata.



Öster är den verkliga trädgårdsstaden, mer än uppstickaren Biskopsstaden. Det tycker i varje fall Österborna själva. En av dem är Anita Hall, som ägnar många timmar åt att påta i den egna trädgården.
– Jag är nästan jämt ute och gräver, säger hon.
Hennes vackra och välskötta trädgård är dessutom till allmän beskådan eftersom den ligger i ett vägskäl med insyn från alla håll. Hon uppskattar Östers lummiga uppvuxna trädgårdar, stora träd och många parker och grönområden.
Trädgårdarna är som regel rejält tilltagna på Öster. Och till skillnad från andra centrala stadsdelar så har man inte förtätat och styckat av i samma utsträckning här.



De flesta husen har från början varit flerfamiljshus. Även den lilla trävillan från 1920-talet rymde i regel två lägenheter. 2000-talets familjer vill ha större utrymmen och många lägenheter har slagits ihop. Men fortfarande finns ett stort antal mindre hyresfastigheter insprängda i villakvarteren.
Kanske det är förklaringen till att statistiken visar att så många unga vuxna bor på Öster. Var finns de? Kanske i höghusen på Frövägen, som var bland Växjös första. Eller i hyreslängorna på Annae Gärde. Eller i de många privata fastigheterna, med tre, fyra lägenheter.
– Jag trodde här bodde mest barnfamiljer nu. Här är i alla fall mycket barn. Vi ser ju Östregårdsskolan som vår byskola, säger Anita Hall.