Avgående ordföranden i bröstcancerföreningen Viktoria, Yvonne Lönndahl, blir dubbelt belönad på måndag. Svenska Läkaresällskapet utnämner Yvonne Lönndahl till årets Bröstvän och Landstingsstyrelsen kan ta beslut om en ny bröstmottagning.

- Jag tror inte det är sant, det är så otroligt roligt.

Yvonne Lönndahl får beskedet i telefon av överläkare Torbjörn Ambré under Smålandspostens intervju, landstingsstyrelsen fattar det formella beslutet i form av investeringsplanen för 2010 på måndag. Tillsammans har de två under mer än ett decennium kämpat för bröstmottagningen.

- Det här kommer att bli mycket bra, så här kommer vi att minska väntetiden för många kvinnor och samtidigt göra dem mycket tryggare när de får så svåra besked som en bröstcancerdiagnos. Jag har exempel på kvinnor som dött med snabb och svår bröstcancer i väntan på att få komma från primärvården till kompetent undersökning, remisser som blivit liggande. Det kan vi komma ifrån med en bröstmottagning.

Att hon dessutom utnämns till Årets Bröstvän av Svenska läkaresällskapet ser hon som en stor ära, priset går till någon inom cancervården som särskilt stöttat bröstcancerdrabbade kvinnor. Läkarsällskapet beskriver hennes professionalitet och kunnighet parat med empati och medmänsklighet.

- Navet i föreningen Viktoria är våra kontaktpersoner, de som finns där när livet är som svårast. Det kan bli ganska tomt runt omkring en när man drabbas och man behöver information.

Så upplevde Yvonne Lönndahl det själv när hon fick cancerdiagnosen 1994 och hon engagerade sig direkt efter att hon börjat tillfriskna.

- Jag har själv varit verksam i vården i hela mitt yrkesliv. Jag sa redan som sjuåring att jag skulle bli sköterska. Under 11 år jobbade jag natt som undersköterska på canceravdelningen här på Växjölasarett. Ändå visste jag ingenting om vad som väntade när jag själv steg utanför dörrarna med en färdigbehandlad bröstcancer. Det fick mig att engagera mig i Viktoria .

Och hon har fortsatt, jobbat så hårt med bröstcancerföreningen att annat i livet fått stå tillbaka.

- Att informera är det viktigaste vi kan göra, vi är på plats varje vecka på landstinget och jag försöker vara mycket ute i kommunerna och träffa föreningar. Det är ett rent förebyggande arbete.

Ändå väljer hon att träda tillbaka som ordförande i år. Hon vill ägna tid åt familjen, har precis jubilerat och fyllt 70 år men tänker ändå inte släppa taget helt, arbetet som kontaktpersonsansvarig fortsätter hon.

- Hela tiden har jag sett att jag kunnat hjälpa människor, det har gjort mitt liv värt att leva och att fortsätta arbeta.