Långt före Jesus tid vandrade folk kors och tvärs genom naturens egen konsertsal i Ådalen vid Jämjö.
Bara ett stenkast från bebyggelsen återupplever byborna detta naturens mirakel tack vare järngänget som har restaurerat området och gjort det tillgängligt igen.

Varje onsdag sedan år 2006 har bygdens egen miljöpristagare Erik Johansson och hans flitiga kamrater arbetat med EU-projektet Ådalen. Jobbet fortsätter och ska vara färdigt i höst lovar projektledaren.
De gamla stigarna som folk hade vandrat på sedan urminnes tider är åter frilagda och kompletterade med broar över ån. På många platser fanns bara brofästena kvar.
Slotterängarna längs med sluttningarna hade vuxit igen med buskar och träd i takt med jordbrukets förändring under övergången till industrisamhälle.
Nu har stigarna kopplats ihop till tre kilometer frilagd vandringsled. I solskenet möter man ideligen nöjda och glada bybor som har hittat tillbaka i förfädernas spår. De njuter av vårens vackra blommor och ljuvliga fågelkvitter. Lövskogen har precis slagit ut.
Ett värdefullt rekreationsområde har vuxit fram norrut där man letat fram resterna av Kyrkstigen som är den sista länken till leden som slutar i Kråkerum. I dalsänkan ringlar ån vackert genom lövsalar och hagar i denna blomstrande bygd.
Det mesta av kyrkstigen förstördes när landsvägarna byggdes om. Den del av stigen som finns kvar har ett par värdefulla kulturminnen som kom i dagen under röjningsarbetet, avslöjar Erik Johansson .
Han är vår guide och pekar på vändkorset. Det användes i gamla tider för vandrarens passage genom betesdjurens inhägnad. Kvar fanns den gamla ekstolpen med en skoning av järn. Ett nytt kors byggdes av gammalt virke för att hela anordningen skulle se tidsenlig ut. Det ruttna virket som byttes ut ligger kvar på marken som en påminnelse om den tiden då våra förfäder traskade till skolan i Jämjö.
–?Sådant här är roligt att hitta, säger Erik Johansson.
Han avslöjar vidare att man också snokade reda på grunden till en gammal skvaltkvarn i områdets norra del.
Det var också spännande att försöka hitta skvaltkvarnen på gamla kartor. Först tittade man på kartan från år 1880 och där fanns den inte med. Men på kartbladet från 1808 är den markerad med karttecken.
Det fanns sammanlagt sju kvarnar i åsystemet. Vattenflödet är inte särskilt kraftigt. Historien avslöjar att kvarnägarna kom överens om att samtliga skulle mala samtidigt för att få tillräckligt med vattenkraft. En damm dämdes upp och det gällde för var och en att utnyttja sin kvarn den korta tid luckorna var öppna och det kraftiga flödet passerade.
Djur-och växtlivet är rikt i dalgången. Äldre bybor fiskade ort som gick upp i ån under vårleken och fångade även gäddor, har man berättat för Erik Johansson. Småspigg är det enda i fiskväg som han själv har sett i ån.
Fågelsången är intensiv på våren. Vi hör göken, hör och ser stjärtmesar, trastar, gärdsmygar och naturligtvis bofinkar som är en av våra vanligaste fåglar under den här årstiden.
Emellanåt upptäcker vi svinrot. Erik Johansson var biologilärare i Jämjö och berättar om sina exkursioner i Ådalen tillsammans med skolbarnen. De fick lära sig att svinrot är en ledart som skvallrar om gammal slottermark. På marken mätte man upp rutor i storlek med en kvarts kvadratmeter. I en sådan ruta kunde eleverna hitta mellan 25 och 30 sorters växter.