Några sura miner från passagerarna har det blivit. Men en vit pälsmössa gjorde
succé.

LUND. Chauffören Camilla Clarentius kommer in på depån med ett glatt leende.
På huvudet bär hon en pälsmössa som möjligen inte är hundraprocentigt
reglementsenlig.

– Alla passagerare har lett åt mig i dag. Ett barn klappade mig på huvudet och
sa att jag var mjuk som en kanin.

Hon borstar av sig snön utanför dörren till driftsledningen. Där ringer
telefonerna hela tiden och kommunikationsradion sprakar. Mikael Johansson är
en av ledarna på plats.

– Det är stökigt just nu. Det är dåligt plogade vägar och mycket trafik. Och
det är två storstäder vi angör, säger han efter den andra morgonen i rad med
snö och trafikproblem.

– Vi har mängder med förseningar. Allt från fem minuter och upp till trettio,
fyrtio minuter. Men vi prioriterar säkerheten.

En trappa upp sitter Tommy Olsson och de andra chaufförerna och fikar. De har
en fin utsikt över depåns långa rad av gula bussar och den fallande snön.

Själv började han köra klockan fem på morgonen. Nu har han paus innan han går
på eftermiddagspasset. Några sura miner har han mött.

– Problemet är de som cyklar i vanliga fall och som nu plötsligt åker buss. Är
bussen lite sen blir en del sura. Men det är roligt att hjälpa till och köra
folk som inte vill köra för att det är dåligt väder, säger han.

– Och de som är vana att åka buss är otroligt tacksamma över att vi kommer. De
vet också att det är bra att ta en tidigare buss.

Kollegan Jan-Åke Persson vid samma fikabord håller med.

– Vana pendlare vet hur det är. De har varit med om det här innan.

Det är egentligen ganska enkelt, menar Stefan Hafström som kört buss i elva år.

– Man kör inte fortare än vad man kan när det är halt. Börjar du kana med en
sådan här buss kan du som chaufför i praktiken inte göra någonting. Då
hamnar du i diket.