Mysteriet med brevet i trossbotten i huset på Staglaberget är löst. – Det var min morfars bror som skickade det, säger Växjöbon Ingrid Brisvall.

Det var när grävskoporna tuggade i sig det gamla huset Klockarelyckan på Staglaberget som bland annat ett gammalt brev hittades i trossbotten. Smålandsposten efterlyste personer som kände till husets historia. Och Ingrid Brisvall hörde av sig.
–?Det känns fantastiskt att sådant här händer, att saker kommer upp i dagen på detta sätt, säger hon.
–?I huset bodde min mormor och morfar som hette Johan Edvard och Amanda Wallin. Och min mor Viola växte ju upp där. Jag vet att min moster bodde kvar några år efter att mormor dog 1944.
Efter det föll huset ur släktens ägo.
Ingrid Brisvall berättar att hon tillbringade sin barndoms somrar i Klockarelyckan.
–?På valborgsmässoafton satt vi och tittade över sjön på majbrasan som brann på Söder.
Hon minns att det alltid var mycket folk i huset och på den stora tomten ty släkten var stor.
–?Alla var glada, sjöng och lagade god mat.
Det var Ludvig Walfrid Samuelsson, född 1870, och bror till Ingrids morfar som skickade det nu funna brevet till sin mor Anna. I den känslofyllda texten beklagade han sorgen efter familjefadern som nyss dött.
Ingrid Brisvall säger att LW Samuelsson hade en tjänst på Separator i Stockholm men återvände så småningom till Växjö. Bland annat ska han ha varit en duktig smed och hans smideskonst kan fortfarande ses på S:t Sigfridsområdet.
–?Han var bland annat pistolsmed och kock. Det sades att han var ett geni.
Samuel Palmblad är 1:e antikvarie på Smålands museum.
–?Det har varit ett stort intresse kring brevet, säger han.
Förutom detta påträffades också en tågtidtabell och en fraktsedel.
Han säger att även folk utan släktband till familjen har hjälpt till med information, inte minst denna lilla kuriositet: Ett barnbarn till en syster till LW Samuelsson ska ha tagit OS-silver i segling 1952?...
–?Vi kommer att överlämna samtliga upphittade handlingar till de anhöriga, säger Samuel Palmblad.
Och Ingrid Brisvall tycker det är bra.
–?Men det blir mina kusiner i Stockholm som får ta hand om dem. De är mycket intresserade av släktforskning och är jätteglada åt det som hänt.
”Det känns fantastiskt att sådant här händer, att saker kommer upp i dagen på detta sätt.”